Andrea D.

Vaknade imorse av att det ringde på dörren. Ni som har varit hemma hos mig vet ju hur den klockan låter, inget angenämt ljud alls. Yrvaket rusar jag upp och hinner inte längre än till hallen då jag hör nycklar som rasslar och ser hur dörren öppnas. In kliver en snygg mörkhårig kille i vita kläder (Sankte Per?) och säger med ett charmigt leende:

- Oj, jag trodde inte du var hemma.

- Jo..Eh, jag låg och sov..

- Jaha, förlåt. Jag ska måla fönstret,är det okej att jag gör det nu?

- Jadå...eller jag... jag skulle ändå gå upp om 10 minuter..Jag ska tvätta..

Killen går in i lägenheten och jag försvinner in i badrummet och försöker reflektera över vad som just hänt. Börjar skämmas när jag inser att jag just stått i hallen helt blickstilla, iklädd nattlinne, och bara stirrat skräckslaget på målaren som jag egentligen visste kunde plinga på när som helst.    


Klockan var då 08.00 och dagen hade bara börjat.

Grattis!

Underlig dag med svajigt humör. Först ledsen och sedan glad. Dessutom är jag nyklippt. Det blev ganska kort, känner mig lite som ett barn, men jag får stå ut. Hoppas det växer snabbt bara. En kul grej som hände när jag klippte mig var att strömmen gick i halva Halmstad, + ett brandalarm. Så i en kvart  fick jag stå som ett fån utomhus med blött och skevt hår.   

Nyss hemkommen från ett restaurangbesök med tjejerna på Pio i stan. Mycket trevligt. Och lite sorgligt. Kan inte förstå att jag snart flyttar härifrån.



Hmm...borde sova nu så jag slipper fundera mer. Imorgon är en annan dag.

Ja, då har jag skrivit av mig om igår på en väns blogg. Det kändes skönt.

Jag måste plugga, men jag kommer inte igång och klockan är 22. Jag går runt i cirklar här hemma för att jag är så stressad. Hyper.

Ibland missbrukar jag ordet spontant. Eller jag gör det väldigt ofta nu när jag tänker efter. Jag använder det för att det låter så härligt, lite galet sådär. Spontana människor är bra. Det gillar vi. En sådan människa vill jag vara. I själva verket är jag rätt så ospontan (är det ett ord?). Planering är liksom min grej. Ska jag exempelvis gå ut så måste jag förbereda mig mentalt i flera timmar innan, gärna en hel dag om det går. Dock säger vi alltid att de spontana utgångarna är de bästa, och det stämmer ju. Oftast. Anledningen till att jag började skriva om det här är att jag måste ge mig själv en eloge för att jag var mer spontan än någonsin igår. På dagen får jag plötsligt en inbjudan om middag senare på kvällen. Jag blev väldigt förvånad över detta förslag då jag och denna person inte känner varandra speciellt väl. Men jag tänkte äsch, what the hell, vi kör på det. Jag blev i alla fall bjuden på restaurang och vi snackade en hel del om hur komisk och underlig hela situationen var, men det var väldigt trevligt. Men that´s it. Just det, servitrisen stötte stenhårt på mitt sällskap vilket gjorde allting ännu lustigare =) Kvällen avrundades med att möta upp mina tjejer på Morfars. Jag gillar det stället! Det är kul!

ps. Rubriken har ingenting med inlägget att göra.

I morgon blir min sista kväll som dj. Sedan går jag i pension. Sitter just nu och försöker klura ut låtar som ska spelas inför Kårens otacksamma publik och det går inte alls speciellt bra. Vad vill folk höra? Jag har idétorka. Big time. Egentligen måste jag plugga och läsa om stenmurar och odlingsrösen. Jag vet just nu inte riktigt vad som är värst.

Inatt drömde jag vidriga mardrömmar. Vaknade helt kallsvettig mitt i natten och var så fruktansvärt rädd. Men som alltid när jag vaknar av mardrömmar ligger jag bara helt stilla under täcket och lyssnar efter ljud som inte hör hemma i min lägenhet och tänker på vad jag nyss drömde. Jag vet inte riktigt hur länge jag låg vaken och grubblade över saker varvat med rädsla över att någon ska stå i rummet, men det rör sig åtminstone om två timmar. Tillslut bestämde jag mig för att tända lampan och gå upp. Då såg jag att klockan var tio i fem och att det började ljusna utomhus. Rädslan försvann och jag gick upp och kokade gröt och satte mig framför datorn och tittade på Extras.

Nu är klockan snart sju och det snurrar i min skalle. Men jag kan inte lägga mig för att sova, för jag har lektion klockan nio. Suck... det kommer att bli en lång dag.

Idag lyssnar jag på denna låt.

Det är väldigt sent men jag är inte trött än, så jag passar på att blogga lite. Det har varit lite dålig uppdatering här inne de senaste dagarna, förlåt, ska bli bättring på detta.

Nåväl, jag kom precis hem efter att ha sett den testosteronfyllda filmen Iron Man på bio. Det var riktigt härligt att bara koppla av, luta sig tillbaka och förundras över hur snabbt specialeffekterna inom film avancerar. Helt otroligt. Hmm, koppla av är kanske fel ord. Vi satt snarare på spänn i två fartfyllda timmar. Filmen var faktiskt helt okej, men mest tack vare Robert Downey jr´s underhållande skådespeleri.

Egentligen skulle jag ju berätta om mig helg, men nu blev jag plötsligt trött.

Godnatt

Jag: Morfar ringde precis och berättade att han hade fått fisk i nätet han lade ut. Tyckte jag var kul!  Attt han ringde och sa det till mig alltså.
Viktoria: Jag kommer ihåg en gång när jag var med dig på landet. Jag vaknade på morgonen och då var din säng tom, så jag gick ner till Lena och hon sa att du var ute och la nät med din morfar.
Jag: Haha!

Viktoria säger: Tror det var i samma veva du var med honom ute och snickrade medan jag och Lena satt inne och spelade kort. Vi två i ett nötskal som barn!!

Jag och Viktoria kom idag fram till att vi känt varandra i 17 år!

Ser fram emot en härlig solfrossa inatt. Inte. Hela dagen idag har spenderats alldeles för länge i gassande sol. Jag får så dåligt samvete så fort jag går inomhus och inte "tar till vara" på solen så jag sitter ute hela tiden. Men! På tal om sol så bokas det snart en resa till Barcelona i juni. Oj, vad jag ser fram emot den resan. Strand, sol, shopping, nattliv och kultur. Där finns allt. Det kommer bli mitt första besök till denna stad, men verkligen inte mitt första besök till Spanien där jag har varit ett antal gånger.

Igår var jag och Mylen hemma hos Svante som fyllde 26 år. Långbord, partytält, massa trevliga människor och stereoanläggning! Vi får inte heller glömma tårtan... Hemmabakad tror jag. God var den i alla fall.

 
Jag sitter och håller i en av Svantes presenter. Den var inte från oss.

Jag har märkt att jag har två sorters olika typer av nervositet. Först har vi klassikern. Mina händer darrar, min röst blir skakig, kan även blir flammig på halsen men jag rodnar väldigt sällan i ansiktet. Som tur är. Detta händer när jag är vanligt nervös helt enkelt. Men den andra typen av nervositet är mycket konstig hos mig. Jag blir hur lugn och stillsam som helst och ger intrycket av att jag går på något lugnande. Typ Valium. Det är nästan så att jag kopplar ner till power save mode på något sätt. Jag kommer vanligtvis inte heller ihåg vad jag säger vid dessa tillfällen. Och detta, mina vänner, inträffar när jag är riktigt jävla nervös. Det bästa med denna nervositet är att andra människor oftast inte märker någonting. De tror istället bara att jag är jävligt seg och borde gå hem och lägga mig typ. I tisdags blev jag precis sådär nervös. Det kändes så besynnerligt för det är inte ofta det händer och det är svårt att ta sig ur den känslan efteråt. Jag förblir i någon slags dimmig dvala. Men just i tisdags var en bra dvala. För det var fjärilar i magen-nervositet. Och den känslan är ju aldrig fel. Där stannar jag gärna. Ljuvlig känsla. Lite sitter kvar. I magen. Trots att det är två dagar sedan.

Jag vet inte riktigt vad det är jag skriver just nu, jag är galet trött och borde verkligen gå och lägga mig. Och sluta skriva en massa tjafs. Egentligen känner jag så mycket saker just nu, men får väl inte riktigt ner dem så bra i skrift.

En lång dag väntar imorgon. Andrea, gå och lägg dig.