Andrea D.

Min pappa och bror med respektive familj var hemma hos mig i lördags för att minifira min födelsedag som ägde rum för två veckor sedan. Mycket trevligt. En kul grej är att min bror jobbade för många år sedan på en lyxkryssare som seglade nere vid Västindien och däromkring och var ofta borta veckor i sträck. Ombord båten bodde ibland många rika människor, oftast från Amerikat, som då och då kunde ställa lite speciella frågor. Min bror hade två favoriter:

1. Den där ön vi precis besökte, var den helt omringad av vatten?
   
2. Ni som jobbar här, sover ni också på båten?

You know what 50 cent said when he saw his grandmother making socks?

gee, you nit!

Jag ser inga som helst problem med att gilla Lionel Richie. Det är långt hår i nacken. Det är axelvaddar. Det är synth. Det är vida byxor i märkliga mönster. Det är charmiga specialeffekter. Det är högklassig humor. Vi snackar en genuin partyhöjare.

Jag äger LPn. Det står jag för.

Lördag. af, von och Lite utanför (gick i kommunal skola) har värmning i en 2:a på Östermalm.

Frisyr: Nej.
Outfit: Måttbeställd skjorta från London, Acnejeans och Tod's. Eh, skoja, slitna Prada.
Klocka: Cartier (stålarmband), IWC Portugaise, Jaeger-LeCoultre
Attityd: Lämna spriten framme för efterfesten och skit i att ta med kavajen ut - den kommer man ändå supa bort!

Snart ska de dra ner till V, de har bord såklart, och af har fixat snygga Östra-tjejer till det. Det funkar ju inte att bara stå boysen! "NU KÖÖR VI! Ikväll ska vi örfila upp lågkonjuck... lågkonjen... äh, NU KÖÖR VI!", skriker en laddad von samtidigt som han vevar med båda armarna i soffan. Han påminner något om en packad Mr Darcy med helikopterkomplex.

Sen gör dom det. Kör, alltså. Hela natten. Sms från af, 2 nov 05.35: "Efterfest kom hit, ring!! Puss"

Hittade det här gamla bortglömda klippet inne på en blogg idag. Från Percy Tårar. Så jävla roligt. Ni måste kolla på hela, slutet är grymt.

Men hej igen.

Idag har jag, varvat med en massa sömn, bara tittat på roliga saker. När man känner sig riktigt bedrövlig och behöver piggas upp (och ingen är här tar hand om en) så är dvd:er och youtubeklipp ganska bra substitut. Att titta på humorgrejer är både positivt och negativt fick jag uppleva idag. Det positiva är ju självklart att man skrattar och blir glad. Det negativa är att varje gång jag skrattar omvandlas skrattet till en rosslig hostattack.

Morfar ringde förut vilket var trevligt. Vi hostade ikapp samtidigt som vi diskuterade finanskrisen och att han var på förstasidan av Göteborgsposten igår där han uttalat sig just om finanskrisen. Jag hade tänkt skriva här vad han sa, men nu hittar jag inte tidningen och jag är för slö för att leta just nu.

Jag bifogar ett klipp från något bortglömda Kvarteret Skatan:

Vad är grejen med Aftonbladets nöjesrubriker? Måste man göra en "fyndig" rubrik till varje liten notis? Jag förstår inte. Är det för att artikeln är så tråkig i sig som rubrikmakarna känner sig tvingade att göra det mer intressant? Jo, så är det säkert. Jag kan tänka mig att de känner en enorm tillfredställelse när de hittar den där perfekta rubriken som är sådär perfekt "träffsäker". Ibland känns det dock som att allt krut läggs på rubrikerna men att själva artikeln är lika platt som en pannkaka. Här är några godbitar från veckans skörd:

"Släng dig i väggen, Demi!"

(Artikeln handlar om Sharon Stone som dejtar en 26 år yngre man. Det är just uttrycket "Släng dig i väggen" som jag stör mig på. Så sjukt töntigt.)

"Stjärnans heta badsemester"

(Denna rubriken använder Aftonbladet alltid så fort de publicerar kort på en kändis på en strand. Ordet heta får gärna stå i röda, feta, osiga bokstäver så att vi verkligen ska förstå hur hett det är. Okej om det handlar om Jude Laws heta badsemester, men när jag ser rubriken samt en bild föreställande Rod Stewart i neongröna speedos är det inte lika kul längre.)

"Ooops! Hon gjorde det igen"

(Britney måste ångra bittert att hon gjorde en hitsingel med den titeln. Så fort det handlar om Britney Spears så ser vi alltid denna uttjatade rubrik som år efter år efter år används i artiklar om henne. Det kan handla om allt från att hon tankar bilen till att hon blir gravid. Kom på nått nytt! Och detta gäller inte bara Aftonbladet, utan alla tidningar i världen.)

"Vilka mode-missar"

(Stjärnor som inte klär sig enligt normen. Några som alltid förekommer är Mariah Carey och Bai Ling, som utöver sina karriärer är kända för att gå sin egna lilla väg när det gäller mode och trender. Något som jag ibland kan tycka borde uppskattas en smula istället för ständigt klankas ned på. Det är faktiskt kul när någon vågar sticka ut på röda mattan.)

"Slitstarkt, tjejen!"

(Modereportage om slitna jeans. Fick personen som kom på denna rubrik löneförhöjning?)

Egentligen kan jag fortsätta hur länge som helst, men jag tror att budskapet har gått fram och att det räcker för denna gång.

Ett litet tillägg: Jag klickar in på Aftonbladet nästan varje dag, så det finns väl en slags hatkärlek till dessa rubriker. Jag skyller på att jag kommer från Göteborg, och här gillar vi ju ordvitsar i alla dess former.

- Var inte så jävla cynisk...

- Jag är inte cynisk. Jag är synsk! Jag ser att allt är skit och kommer gå åt helvete!


(Ännu ett favoritcitat av Rocky.)

Råkar zappa in Oprah på TV och tydligen är det någon countrygrupp vid namn Rascal Flatts (!) som uppträder på scen. Oprah her self står längst fram vid vid kanten tillsammans med de andra dödliga i publiken. Helt plötsligt kommer Jamie Foxx in på scen med solglasögonen på, bling bling i öronen samt en otroligt självsäker min och smörsjunger tillsammans med de något mesiga männen. Oprah och publiken blir helt vilda och hon skriker "Where did you come from?" Hon är salig. Jamie Foxx ler och hans vita tänder är så vita att de ser blå ut. Som en solarielampa ungefär. Ursäkta, har jag missat något? Är han verkligen en sådan stor stjärna? Har inte han bara gjort en bra roll? (Ray) Och sångkarriären? Blev den verkligen så lyckad? Well, Oprah dyrkar honom i alla fall. Och om Oprah gör det, så innebär det att hela USA gör det.

Men min fråga till folket är:

Varför i hela friden har Rascal Flatts och Jamie Foxx gjort en låt tillsammans?

  

Efter dessa...


...tyckte vi att detta var hysteriskt kul:

Att prata med ful och konstig röst offentligt.  Hur gammal jag än blir kommer jag aldrig att sluta med det. Vissa gånger gör jag det medvetet och andra gånger gör jag det tyvärr helt omedvetet.

När någon snubblar eller ramlar. I verkligheten då måste jag poängtera. Jag är egentligen inte så förtjust i dratta-på-ändan-komik i film m.m, men när det händer i verkliga livet njuter jag. Det kan vara allt från platt fall rakt på marken till att bara vara ett litet, litet felsteg som resulterar i att personen vinglar till, om så bara för en sekund. Allt är välkommet.! Och uppskattat. Skadeglädje när den är som bäst helt enkelt.

Slagsmål. På krogen helst. Bara man håller sig en bit bort och inte är inblandad så är det ganska spännande. Det börjar först med några oskyldiga små knuffar som sedan urartar till slag och ibland hårda ord, men så rycker de biffiga vakterna in och så är det tyvärr slut på det roliga. Det bästa scenariot skulle vara om två stycken slogs i mitten medan alla andra stod i en ring runtomkring och hejade på. 

Bensinlukt. Andrea, det är farligt.

Romantiska komedier. (I viss mån) Och då menar jag i stil med "Hur man blir av med en kille på 10 dagar". Jag som filmvetare borde veta bättre. Mycket bättre. Men jag kan inte hjälpa det. Jag bara älskar när bedårande Kate Hudson struttar omkring i söta klänningar och slänger ur sig kommentarer som skämmer ut det kvinnliga könet.

Killar som kommer med sliskiga kommentarer på krogen. Jag vet inte vad det är, men meningar som "Du har så vackra ögon" ger ändå mig något slags välbehag. Jag vet att det bara är banalt, töntigt och oftast ren bullshit, men på något sätt tycker jag ändå att det är ganska trevligt att höra. I ala fall för stunden.

McDonalds. Och jag vet att jag inte är ensam om det.

Listan kan egentligen göras väldigt lång, men det får räcka för den här gången.