Andrea D.

Att prata med ful och konstig röst offentligt.  Hur gammal jag än blir kommer jag aldrig att sluta med det. Vissa gånger gör jag det medvetet och andra gånger gör jag det tyvärr helt omedvetet.

När någon snubblar eller ramlar. I verkligheten då måste jag poängtera. Jag är egentligen inte så förtjust i dratta-på-ändan-komik i film m.m, men när det händer i verkliga livet njuter jag. Det kan vara allt från platt fall rakt på marken till att bara vara ett litet, litet felsteg som resulterar i att personen vinglar till, om så bara för en sekund. Allt är välkommet.! Och uppskattat. Skadeglädje när den är som bäst helt enkelt.

Slagsmål. På krogen helst. Bara man håller sig en bit bort och inte är inblandad så är det ganska spännande. Det börjar först med några oskyldiga små knuffar som sedan urartar till slag och ibland hårda ord, men så rycker de biffiga vakterna in och så är det tyvärr slut på det roliga. Det bästa scenariot skulle vara om två stycken slogs i mitten medan alla andra stod i en ring runtomkring och hejade på. 

Bensinlukt. Andrea, det är farligt.

Romantiska komedier. (I viss mån) Och då menar jag i stil med "Hur man blir av med en kille på 10 dagar". Jag som filmvetare borde veta bättre. Mycket bättre. Men jag kan inte hjälpa det. Jag bara älskar när bedårande Kate Hudson struttar omkring i söta klänningar och slänger ur sig kommentarer som skämmer ut det kvinnliga könet.

Killar som kommer med sliskiga kommentarer på krogen. Jag vet inte vad det är, men meningar som "Du har så vackra ögon" ger ändå mig något slags välbehag. Jag vet att det bara är banalt, töntigt och oftast ren bullshit, men på något sätt tycker jag ändå att det är ganska trevligt att höra. I ala fall för stunden.

McDonalds. Och jag vet att jag inte är ensam om det.

Listan kan egentligen göras väldigt lång, men det får räcka för den här gången.