Andrea D.

Imorgon blir det en tur i staden. Måste köpa nya byxor, har ju inga alls, de ska helst vara mörkblå stuprörsjeans. Ekonomin är ju lite svajig så det får väl bli från H&M eller Cubus. Trist, men nöden har ingen lag. Sedan har jag spanat på en väska från DonDonna, hittade tyvärr ingen bild men den är sjukt snygg. Till sist blir det också en kofta, förmodligen från GT.

Och så några skor.....

Skor från Wedins, fast i svart funderar jag på... men är fortfarande lite tveksam..



Skor från DonDonna

800:-.....fan

Skor från Laredoute


Vilka ska jag ta då?

Klockan är 03.27 och glad i hågen traskar jag hem efter en lyckad utekväll innefattande dans, dans, dans! När jag sätter nyckeln i porten där jag bor så upptäcker jag att låset inte funkar. Jag försöker igen och börjar lirka och vicka med nyckeln. Ingenting hjälper. Är jag vid fel port? Nej, så mycket hade jag verkligen inte druckit och jag tittar upp och ser att det står 23 med stora bokstäver ovanför dörren. Confusion strikes. Jag testar igen och lirkar och lirkar. Återigen utan resultat. Och då kommer den. Paniken. Den stannar kvar i ungefär fyra sekunder för plötsligt fungerar det. Halleluja! Jag är inne!

Råkar zappa in Oprah på TV och tydligen är det någon countrygrupp vid namn Rascal Flatts (!) som uppträder på scen. Oprah her self står längst fram vid vid kanten tillsammans med de andra dödliga i publiken. Helt plötsligt kommer Jamie Foxx in på scen med solglasögonen på, bling bling i öronen samt en otroligt självsäker min och smörsjunger tillsammans med de något mesiga männen. Oprah och publiken blir helt vilda och hon skriker "Where did you come from?" Hon är salig. Jamie Foxx ler och hans vita tänder är så vita att de ser blå ut. Som en solarielampa ungefär. Ursäkta, har jag missat något? Är han verkligen en sådan stor stjärna? Har inte han bara gjort en bra roll? (Ray) Och sångkarriären? Blev den verkligen så lyckad? Well, Oprah dyrkar honom i alla fall. Och om Oprah gör det, så innebär det att hela USA gör det.

Men min fråga till folket är:

Varför i hela friden har Rascal Flatts och Jamie Foxx gjort en låt tillsammans?

  

Nästa helg ska jag hem till mina gamla trakter igen. Jag kommer att försöka träffa så många som möjligt som har blivit lite förbisedda den senaste tiden. På självaste påskafton blir det stor födelsedagsfest då min kära Viktoria fyller 24 år! Pratade med Elvira i går och fick höra att även hon och Niclas kommer ner från Stockholm över påsken. Åh, så kul!

Det är mycket högtider nu, nästa vecka är det ju Irlands nationaldag och det måste vi ju fira, eller hur? Kom och tänka på att det var exakt ett år sedan jag var i Dublin, bara en vecka innan Saint Patricks Day. Jäklar vilken hysteri det var redan innan. Grönt, grönt, grönt överallt och små pysslingar och guldpengar i varje hörn.

Jag har påskpyntat hemma. Titta:

Jag är ganska stolt. Det är faktiskt första gången.

Jävla hals, sluta göra ont! Har provat allt nu känns det som men ingenting hjälper. Var på vårdcentralen och fick det gamla vanliga svaret: "Har du inte feber så är det bara att gå hem och vila". Ja, men jag kan ju inte sova/vila när jag hostar så förbannat mycket! Jaja, men har det inte gått över tills på torsdag så skulle jag återkomma. Hoppas det blir bättre snart, har definitivt inte tid att vara sjuk igen. Dessutom har jag verkligen ingen lust att fortsätta låta som en dålig imitation av Bengt Magnusson.

Nåväl, i morgon måste jag försöka ta mig till skolan, sista lektionen i kulturindustri innan tentan. För övrigt en av de mest lärorika och intressanta kurserna vi har haft under dessa tre år. Synd bara att den inte varade så länge. När den är över så dags för 5 veckors praktik och jag måste säga att de ska bli angenämt med lite miljöombyte. Skoltröttheten känns rätt så påtaglig just nu...

Dagens härligaste stund: Ett skumbad och lyssning på sköna toner av det något försummade bandet Lifehouse.

Vill inte. Hinner inte.

Efter dessa...


...tyckte vi att detta var hysteriskt kul:

Att prata med ful och konstig röst offentligt.  Hur gammal jag än blir kommer jag aldrig att sluta med det. Vissa gånger gör jag det medvetet och andra gånger gör jag det tyvärr helt omedvetet.

När någon snubblar eller ramlar. I verkligheten då måste jag poängtera. Jag är egentligen inte så förtjust i dratta-på-ändan-komik i film m.m, men när det händer i verkliga livet njuter jag. Det kan vara allt från platt fall rakt på marken till att bara vara ett litet, litet felsteg som resulterar i att personen vinglar till, om så bara för en sekund. Allt är välkommet.! Och uppskattat. Skadeglädje när den är som bäst helt enkelt.

Slagsmål. På krogen helst. Bara man håller sig en bit bort och inte är inblandad så är det ganska spännande. Det börjar först med några oskyldiga små knuffar som sedan urartar till slag och ibland hårda ord, men så rycker de biffiga vakterna in och så är det tyvärr slut på det roliga. Det bästa scenariot skulle vara om två stycken slogs i mitten medan alla andra stod i en ring runtomkring och hejade på. 

Bensinlukt. Andrea, det är farligt.

Romantiska komedier. (I viss mån) Och då menar jag i stil med "Hur man blir av med en kille på 10 dagar". Jag som filmvetare borde veta bättre. Mycket bättre. Men jag kan inte hjälpa det. Jag bara älskar när bedårande Kate Hudson struttar omkring i söta klänningar och slänger ur sig kommentarer som skämmer ut det kvinnliga könet.

Killar som kommer med sliskiga kommentarer på krogen. Jag vet inte vad det är, men meningar som "Du har så vackra ögon" ger ändå mig något slags välbehag. Jag vet att det bara är banalt, töntigt och oftast ren bullshit, men på något sätt tycker jag ändå att det är ganska trevligt att höra. I ala fall för stunden.

McDonalds. Och jag vet att jag inte är ensam om det.

Listan kan egentligen göras väldigt lång, men det får räcka för den här gången.

Idag kom vintern till Halmstad.

Den kom, den såg, men var bara här i fem minuter.

Jag tycker inte alls om att vara ledig på måndagar, veckan får liksom ingen bra start när jag inte behöver gå till skolan. Jag behöver ha lektion på måndagar för att sätta igång mig själv efter en lång helg. Annars blir det som idag. Det känns som om jag bara har gjort fåniga saker. Kan inte riktigt sätta fingret på vad jag egentligen har haft för mig, förutom att ha gått vilse borta vid Örjansvall då, men annars har jag i princip inte gjort någonting. Detta är måndagen som blev en söndag. Tycker inte om söndagar. Men snart är den slut och i morgon har jag lektion. Ja! Och innan den sätter igång ska jag, Lina och Pontus tydligen marschera i enad front till herr Bloms kontor och bjuda karln på middag. Herregud, hur ska detta gå? Jag är inte alls förtjust i förslaget, men hoppas att Pontus vet vad han gör. Jag kommer dock att hålla mig i kulisserna.  

Har sovit alldeles för länge, somnade halv ett och vaknade av att telefonen ringde klockan nio. Sen somnade jag om och vaknade återigen av att telefonen ringde halv elva. Det första samtalet var från jobbet och jag har nu lovat att jobba i fyra veckor i sommar. Bara fyra veckor! Det betyder att jag måste skaffa mig ytterligare ett jobb. Så nu borde jag verkligen sitta och fila på mitt CV, men istället tänker jag på vad jag ska äta för mat idag. Det lutar åt kycklingfilé som jag har i frysen. Synd att det tar en halv evighet att tina och in i ugnen och hålla på. Orka! Jag är lat.

Kul inlägg.