Andrea D.

Medan jag väntar på film och mat så funderar jag lite på dagens unga. Jag var inne i en klädaffär för några dagar sedan där jag såg en liten tjej, hon var nog 8-9 år nått sånt, som gick omkring där inne med sin mamma. Jag tittade till lite extra då jag såg att tjejen hade rätt så mycket smink, både kajal och rouge, men tänkte inte så mycket mer på det. Sedan råkade jag höra vad hon sa till sin mamma och det visade sig att hon gick runt och klagade över hur oproportionerlig hennes kropp var. Hon sa bland annat att överkroppen var alldeles för lång i förhållande till benen och så vidare. Då blev jag väldigt chockad, tänker verkligen barn på sånt? De har ju hela hela livet (framför allt tonåren) framför sig att tänka på det, börja inte nu!

Jag kunde inte annat än att bli väldigt glad över att jag verkligen har fått vara ett barn. När jag var 8-9 år tänkte jag på saker som hur man bäst skulle varva SuperMario, vilket träd jag skulle klättra i eller vilken Carola-låt jag skulle mima till. Så jag hoppas innerligt att jag tog fel på den lilla tjejens ålder och att hon bara var en väldigt kort 17-åring. Men jag tvivlar på det.