Sett på gymmet:
Jag springer på bandet i vanlig ordning och tittar på de stora tvapparaterna som hänger ovanför mig. Men jag har en aning svårt att koncentrera mig idag. Det är nämnligen så att rakt framförmig står en man i 35-40 årsåldern med en extrem, ja uppenbarelse helt enkelt. Låt mig förtälja..
* Superkorta fladdriga(!) shorts. Jag har seriöst aldrig beskådat så korta shorts under min livstid. På en kille.
* En lång, nu snackar vi riktigt lång, hockeyfrilla. Kort stubb på huvudet och böljande svarta lockar som faller mjukt långt ner över ryggen. Trodde det var förbud mot sådana frisyrer nu förtiden? Det hade inte den här mannen ingen vetskap om i alla fall.
* Ett kritvitt linne som liknar en farfarströja med avklippta ärmar. Knapparna framtill har han knäppt upp precis så mycket som det bara går, han visar därmed hela bröstkorgen och det är nästan att man även skymtar en navel.
Det fanns liksom ingenting som var riktigt okej med den här mannen. En annan rolig sak med honom är att han verkar knappt använda några maskiner och träna, han spatserar mest omkring inne på gymmet med sin små, små short och sin långa, långa hockeyfrilla. Han kanske bara ville visa upp sig?
Andrea-klänning?
Jag kan egentligen inte bestämma mig om den är fin eller mest ser ut som en blandning av en gardin och en duk.
400:- på Monki. På tok för dyr för mig just nu, men om den finns kvar när lönen kommer ska jag nog gå och prova den i alla fall.
Igår var det min dag!
Hade en jättetrevlig födelsedag och har ytterliga en dag till att fira! Den 30e januari smäller det på Mañana!
Favorit i repris.
Jaha, igår gick jag och lade mig väldigt tidigt, kvart över nio halv tio nått sånt. Det är rätt så ovanligt för mig då jag de senaste veckorna somnat runt elva-tolv varje natt. Så i morse kände jag mig piggare och mer utvilad än på riktigt länge. Jag gick upp, ganska glad i hågen, gjorde mig iordning, sminkade mig och åt gröt. Mamma skjutsade mig till jobbet, jag sitter och smånynnar lite till musiken och helt plötsligt säger hon, helt apropå ingenting: "Du ser faktiskt väldigt trött ut" Jaha, svarar jag, och påpekade att jag faktiskt hade gått och lagt mig väldigt tidigt. "Ja, men du kanske borde ta på lite mascara iallafall?" Mamma, jag har faktiskt sminkat mig!. Vi fortsätter färden...
Hon sitter tyst ett tag till, sen tittar hon på mig och säger "Men lite rouge iallafall?"
