Roliga böcker.
Läser just nu "En serietecknares dagbok" av Martin Kellerman som jag hittade i en liten bokhandeln i Haga för 20 spänn. Egentligen är det helt sjukt att betala för att läsa den här boken då det är en samling av alla inlägg från hans MySpace-blogg. Men när det kommer till Martin Kellerman märker jag att jag har överseende med ganska mycket. Så låt gå då. Och visst är det trevligare att bläddra i en bok istället för att glo på en torr dataskärm? (Kan ju tyckas ganska motsägelsefullt då jag vill att ni ska läsa det här inlägget. Anywho...)
Kellerman tjötar så mycket i sin bok om MySpace, så jag gick in på min gamla sida och kollade i bloggen. Hittade ett inlägg från sommaren -07 om en rolig bok jag faktiskt skulle vilja läsa igen. Det lustiga är att jag inte ens har kollat på Seinfeld speciellt mycket i mina dagar men jag har alltid gillar Jerry på något sätt. I en intevju med Jerry, som jag hittade för ett tag sedan, berättar han att han försökte medvetet klä sig väldigt klassiskt och tidlöst för att stilen även skulle funka många år efter att serien spelats in. Men såhär i efterhand insåg han att hade hade misslyckats katastrofalt mycket i det avseendet med sin lockiga hockeyfrilla och sina pösiga, stentvättade jeans med instoppade skjortor. Och han erkände att den som var mest tidlös faktiskt var George.
Här nedan är mitt gamla inlägg:
Har snart läst ut boken Seinologi av Jerry Seinfeld.
Jag vill inte skynda att läsa ut den, för den är så jävla rolig, vill dra ut på njutningen ett litet tag till. Trots att den är från 93 give or take, så känns ändå situationerna han tar upp väldigt aktuella. Hela tågresan från Halmstad-Göteborg satt jag inklämd bland främlingar med boken krampaktigt i min hand. Ibland satt jag och smålog, ibland brast jag ut i höga gapskratt som jag inte alls var beredd på, ni vet när det inte riktigt är ett planerat skratt utan mer ett förvånat. De som satt runtomkring mig slutade prata och stirrade på mig, men jag brydde mig inte om deras konstiga blickar, för jag var helt upptagen med att fortsätta läsa. En av dom sakerna jag skrattade som högts på, var när han skrev om gäspning. Nått i stil med: "Vad är grejen med folk som kväver gäspningar? Det syns alltid att man försöker dölja det! Genom att man har riktigt sammanbitna käkar och att kinderna och hakan strax efter börjar darra." Okej, nu gör jag verkligen inte Jerry någon rättvisa när jag återberättar, men ni kan ju föreställa er hur roligt det kunde ha stått..eller nått.. LÄS DEN! jaja, back to work..
Kellerman tjötar så mycket i sin bok om MySpace, så jag gick in på min gamla sida och kollade i bloggen. Hittade ett inlägg från sommaren -07 om en rolig bok jag faktiskt skulle vilja läsa igen. Det lustiga är att jag inte ens har kollat på Seinfeld speciellt mycket i mina dagar men jag har alltid gillar Jerry på något sätt. I en intevju med Jerry, som jag hittade för ett tag sedan, berättar han att han försökte medvetet klä sig väldigt klassiskt och tidlöst för att stilen även skulle funka många år efter att serien spelats in. Men såhär i efterhand insåg han att hade hade misslyckats katastrofalt mycket i det avseendet med sin lockiga hockeyfrilla och sina pösiga, stentvättade jeans med instoppade skjortor. Och han erkände att den som var mest tidlös faktiskt var George.
Här nedan är mitt gamla inlägg:
Har snart läst ut boken Seinologi av Jerry Seinfeld.
Jag vill inte skynda att läsa ut den, för den är så jävla rolig, vill dra ut på njutningen ett litet tag till. Trots att den är från 93 give or take, så känns ändå situationerna han tar upp väldigt aktuella. Hela tågresan från Halmstad-Göteborg satt jag inklämd bland främlingar med boken krampaktigt i min hand. Ibland satt jag och smålog, ibland brast jag ut i höga gapskratt som jag inte alls var beredd på, ni vet när det inte riktigt är ett planerat skratt utan mer ett förvånat. De som satt runtomkring mig slutade prata och stirrade på mig, men jag brydde mig inte om deras konstiga blickar, för jag var helt upptagen med att fortsätta läsa. En av dom sakerna jag skrattade som högts på, var när han skrev om gäspning. Nått i stil med: "Vad är grejen med folk som kväver gäspningar? Det syns alltid att man försöker dölja det! Genom att man har riktigt sammanbitna käkar och att kinderna och hakan strax efter börjar darra." Okej, nu gör jag verkligen inte Jerry någon rättvisa när jag återberättar, men ni kan ju föreställa er hur roligt det kunde ha stått..eller nått.. LÄS DEN! jaja, back to work...
Jag har inte bloggat på evigheter. Nu när jag gick in på mitt konto hade de ändrat designen så mycket att jag inte visste hur man skapade ett nytt inlägg. Det var kritiskt där ett tag men jag fixade det. Jag blev inspirerad av Elin som även hon har haft bloggtorka, men ändå komponerat ihop tre inlägg på bara en dag. Upp till kamp.
