Andrea D.

Jag har märkt att jag har två sorters olika typer av nervositet. Först har vi klassikern. Mina händer darrar, min röst blir skakig, kan även blir flammig på halsen men jag rodnar väldigt sällan i ansiktet. Som tur är. Detta händer när jag är vanligt nervös helt enkelt. Men den andra typen av nervositet är mycket konstig hos mig. Jag blir hur lugn och stillsam som helst och ger intrycket av att jag går på något lugnande. Typ Valium. Det är nästan så att jag kopplar ner till power save mode på något sätt. Jag kommer vanligtvis inte heller ihåg vad jag säger vid dessa tillfällen. Och detta, mina vänner, inträffar när jag är riktigt jävla nervös. Det bästa med denna nervositet är att andra människor oftast inte märker någonting. De tror istället bara att jag är jävligt seg och borde gå hem och lägga mig typ. I tisdags blev jag precis sådär nervös. Det kändes så besynnerligt för det är inte ofta det händer och det är svårt att ta sig ur den känslan efteråt. Jag förblir i någon slags dimmig dvala. Men just i tisdags var en bra dvala. För det var fjärilar i magen-nervositet. Och den känslan är ju aldrig fel. Där stannar jag gärna. Ljuvlig känsla. Lite sitter kvar. I magen. Trots att det är två dagar sedan.

Jag vet inte riktigt vad det är jag skriver just nu, jag är galet trött och borde verkligen gå och lägga mig. Och sluta skriva en massa tjafs. Egentligen känner jag så mycket saker just nu, men får väl inte riktigt ner dem så bra i skrift.

En lång dag väntar imorgon. Andrea, gå och lägg dig.