Andrea D.

Ibland missbrukar jag ordet spontant. Eller jag gör det väldigt ofta nu när jag tänker efter. Jag använder det för att det låter så härligt, lite galet sådär. Spontana människor är bra. Det gillar vi. En sådan människa vill jag vara. I själva verket är jag rätt så ospontan (är det ett ord?). Planering är liksom min grej. Ska jag exempelvis gå ut så måste jag förbereda mig mentalt i flera timmar innan, gärna en hel dag om det går. Dock säger vi alltid att de spontana utgångarna är de bästa, och det stämmer ju. Oftast. Anledningen till att jag började skriva om det här är att jag måste ge mig själv en eloge för att jag var mer spontan än någonsin igår. På dagen får jag plötsligt en inbjudan om middag senare på kvällen. Jag blev väldigt förvånad över detta förslag då jag och denna person inte känner varandra speciellt väl. Men jag tänkte äsch, what the hell, vi kör på det. Jag blev i alla fall bjuden på restaurang och vi snackade en hel del om hur komisk och underlig hela situationen var, men det var väldigt trevligt. Men that´s it. Just det, servitrisen stötte stenhårt på mitt sällskap vilket gjorde allting ännu lustigare =) Kvällen avrundades med att möta upp mina tjejer på Morfars. Jag gillar det stället! Det är kul!

ps. Rubriken har ingenting med inlägget att göra.