Andrea D.

Jag fick plötsligt ett sådant sug efter att se på skräckfilm. Oldschool-skräckfilm från 80-talet. Alltså filmer som inte är alltför skrämmande, filmer som jag vet att jag klarar av. Anledningen till att jag brukar klara av dem är förmodligen att eventuella specialeffekter är så dåligt gjorda att jag kan skratta åt dem. Dock är jag självklart medveten om att dessa gamla filmer kan vara bra mycket läskigare än nutida skräckfilmer vilka även de kan tendera att bli skrattretande. Mest är det övernaturligt grejer som får mig att att gömma mig bakom en kudde, splatter och blod brukar gå hyfsat bra men så fort det syns ett långhårigt stirrande spökbarn i bild blir jag verkligen vettskrämd.

Läste en krönika som Fredrik Strage skrev för ett tag sedan om att det skulle komma en remake på "A nightmare on Elmstreet". Jag har av någon märlig anledning inte sett originalet när jag var liten och har därmed sluppit jobbiga men från filmen och Freddy Kruegers knivhand. Nu är remaken i ropet och har redan gått upp på bio men själv vill jag se originalet.

Så nu tänker jag planera in en skräckfilmskväll med 80-talsrullar, popcorn och bananaskids. Och jag vet en person som inte kommer att banga, nämligen skräckfantasten Lina Marthinsen.