Lat
Vi diskuterade sinnesslöhet för ett tag sedan. Vad betyder det egentligen? Jag definierar ordet ungefär såhär: Sinnesslö blir man när man har tappat motivation och engagemang. Man ger helt enkelt upp och tar in det man får. Sväljer all information med hull och hår. Att leta upp något självmant har förlorat sin spänning, den som en gång i tiden var så stark. Detta fenomen har nu till viss del kommit till mig.
Jag sätter på TVn (om jag har tillgång till en sådan) och tittar på det som är på, men tröttnar ändå snabbt och zappar vidare. Efter några timmar brukar det sluta med att jag inte har sett klart ett endaste program, bara zappat omkring. Ibland händer det dock att jag kanske fastnar för någon serie, skit samma att jag inte ens följer den. Det är färgglatt och innehåller snabba klipp och pålagda skratt. Det är ju bra, då slipper man skratta också. Jag nöjer mig med det som inte kräver någon som helst tankeverksamhet. Bara ren och skär passivitet. Och trots att jag för det mesta inte har någon tv i besittning så känner jag mig helt skadad av allt trams som sänds nuförtiden. För av någon outgrundlig anledning får jag information om olika program, serier, melodifestivaler ändå. Jag blir så trött. Jag är som fångad i medias snuskiga grepp och det vägrar släppa taget om mig.
Samma sak när det gäller musik. Istället för att stå och gräva bland mina gamla skivor och lyssna på sådant jag verkligen älskar, sitter jag och nynnar med i Pokerface på radion om och om igen. Och nöjer mig med det. Hur fan blev det såhär? Är jag sinnesslö för att jag har börjat jobba? Kanske. Efter att ha jobbat åtta timmar blir man inte så sugen att sätta sig framför en 4 timmar lång film av Tarkovsky och börja analysera scener. En stor del har kanske också att göra med att skolan är färdig. Där tvingades man läsa, diskutera, ständigt vara uppdaterad och ifrågasätta saker. Hjärnan gick på högvarv. Ibland i alla fall. Nu vill jag mest ha lugn och ro när jag kommer hem från jobbet.
Den här lilla texten skrev jag för någon vecka sedan. Och jag måste säga att det kändes bra. För efter det att jag skrev den sista punkten i den sista meningen har det inte funnits någon lust att kolla på tv, surfa på skitsidor, lyssna på radio eller läsa Aftonbladet a.k.a, en Dingding värld. Jag har till och med känt mig inspirerad att göra något riktigt kreativt. Det måste man ju faktiskt kalla framsteg.
Pokerface... hatahatahta........
