Andrea D.

Idag hade jag en fotografering för ett behörighetskort till jobbet klockan halv tolv, och efter det skulle jag jobba fram till fyra, vilket innebar att jag hade sovmorgon fram till nio ungefär. (Mycket siffror nu). Den bussen jag hade planerat att ta skulle vara framme i god tid, så jag kände mig relativt lugn. När det är en kvart kvar till jag ska gå ser jag att håret inte är speciellt rent. Hmm... För att fräscha till det så kommer jag på den briljanta idén att skölja igenom håret och bara ha i lite balsam. Smart! 10 minuter kvar. Jag sminkar mig snabbt och ställer mig sedan och torkar håret. När det är klart upptäcker jag till min stora förskräckelse att det ser ut som om någon har kletat in smör i hårbotten på mig. Det ser alltså dubbelt så illa ut än innan. Hur fan kunde det bli så? Jahapp. Bara till att tvätta håret igen. Med schampo den här gången. Det rinner in vatten i mina ögon så den nypålagda mascaran kletar ihop sig till två fransar på vardera öga. 3 minuter kvar. Jag inser att det får helt enkelt bli nästa buss. Något senare springer (självklart fick bråttom igen) jag i isande kyla ner till busshållplatsen samtidigt som bussen kommer åkandes. Jag hinner med (!) Väl framme vid Sahlgrenska stressar jag som ett djur och hämtar blanketten jag måste ha med mig fotograferingen, får i sista sekund veta att det jävla stället har flyttat till en helt annan byggnad. Rusar iväg, luften är kall och min näsa rinner konstant av kylan, men kommer faktiskt bara 5 minuter för sent till min tid. Fan, gick ju bra det här! Men tre misslyckade kort senare säger fotografen medlidsamt: Jadu Andrea, det var väl bara detta kortet som egentligen går att använda? -Jo, det är väl det... mumlar jag och tittar på det nyuttryckta behörighetskortet. Blicken fastnar på näsan. Snorig och lysande illröd. Tack.