Andrea D.

Jaha, då var det dags. Jag har blivit Twilight-frälst. På riktigt. Konstigt nog skedde det inte då jag såg den första filmen Twilight någongång i somras, utan igår när jag såg den senaste filmen New Moon. Den första filmen tyckte jag inte så värst mycket om. Den var ganska långtråkig och jag kom på mig själv med att titta ut genom fönstret och tänka på helt andra saker under tiden. Visst är huvudpersonerna vackra att se på och deras kärlek är fin men jag kände mig mest uttråkad.

Men igår. Jag och Frida skulle fira att tentan var över med att gå på bio. Det blev som sagt New Moon. Och jag vet ärligt talat inte vad som hände. Jag bara sögs in i hela den världen och blev så tagen av allting på något obeskrivligt sätt. Idag har jag pratat om filmen hela tiden. Alla meningar jag har påbörjat har sett ut såhär: "Men hur var det nu i den första filmen?" "Varför gjorde han så?" "Jag tyckte bättre om varulven" Och bla bla bla. Jag hade tur då Johanna är ett riktigt Twilightfan och inte hade något emot att diskutera filmen stup i kvarten.

Jag som filmvetare borde verkligen veta bättre. För visst finns det en mängd olika saker att kritisera i filmen. Exempelvis manuset, vad hände med det? Men jag ska inte förstöra filmen med sånt tjaft, istället ska jag vältra mig minnet i omöjlig kärlek, vampyrer, varulvar och undebart soundtrack.