Andrea D.

Folk kommer fram och stör mig nuförtiden när jag är ute. Raggar de? Vill de bara småprata? Vill de förolämpa mig? Jag vet inte, men om de raggar så är det väldigt lustiga sätt de väljer att göra det på. I lördags var jag ute med Viktoria och My, vilket var jättetrevligt. Under kvällen gick båda iväg tillsammans för att beställa i baren, medan jag satt kvar vid bordet och väntade. Då kommer en kille framvalsandes:

Kille: Vad är det med dig då? Du ser jätteledsen ut.

Jag: Jaha, ehh..nej, jag satt väl och funderade lite bara.

Killen klappar mig på axeln.

Kille: Det ser ut som om din mormor har dött eller någonting.

Jag: Va? Nej, verkligen inte.

Killen klappar mig än en gång på axeln och klappen börjar mer likna en smekning än en klapp. Jag skruvar besvärat på mig.  

Kille: Ja, nä men då ska jag kanske inte störa dig mer?

Jag: Tack.

Killen går iväg för att sedan cirkulera (haj?) runt mitt bord ett par gånger under loppet av en minut. Tillslut kommer han fram igen.  

Kille: Är den här stolen upptagen eller?

Jag: Ja.

Kille: Vem sitter här då?

Jag: Jag väntar på mina kompisar.

Jag tittar distinkt åt ett annat håll tills han försvinner iväg.  En annan kille som sitter bredvid mig har sett och hört hela det tragiska händelseförloppet. Han tittar medlidande på mig:

Kille nr 2: Men va fan, ger han sig aldrig eller?

Jag: Tydligen inte, fast nu verkar det som att han försvann.

Viktoria och My kommer äntligen tillbaka och det går en kvart ungefär och samma enerverande kille kommer fram igen, denna gången med ett stort leende på läpparna.

Kille: Heeej, det kanske är dags att vi faktiskt hälsar på varandra nu?

Jag: Suck...Nej, jag tycker vi håller här.

Kille: Haha, det är klart, du kanske behöver lite mer och dricka innan du vågar hälsa?

Jag: Ja, eller så kanske du behöver lite mindre?

Kille: Jaja.... Ska det vara på det viset så...