Andrea D.

Nu har vi sagt hej da till Thailand. Det var riktigt sorgligt att behova lamna landet och Sara och Daniel som vi har haft sa roligt tillsammans med! Sista veckan var verkligen grymt kul, bortsett fran en valdigt jobbigt orininflammation som gjorde att jag inte kunde doppa huvudet nar jag badade = inget snorklande. Men annars, hur kul som helst!  

Nu ar vi istallet pa Filippinerna, narmare bestamt pa Boracay. Det tog ungefar tva dygn att ta sig hit pa grund av forseningar och allman jakla vantan mellan flygen. Tror att det var femte gangen vi besokte Kuala Lumpurs lilla flygplats. Tristess! Nar vi val kom fram till Filippinerna var vi tvugna att tillbringa en natt i huvudstaden Manila, en inte sa trygg stad att vistas i for turister. Vi blev totalt utstirrade av folket som bodde dar. Och jag maste saga att jag var lite smaskraj. Men tillslut, efter manga timmar utan somn och mat, kom vi fram till Boracay med en javla jetlag som inte har slappt an.

Boracay ar nog nastan det forsta stallet jag har sett som verkligen sett ut som det gor pa vykort. Vi bor 20 steg fran White Beach som ar nagra kilometer lang och helt kritvit och full med palmer. Och vattnet ar alldeles turkost. Ser valdigt tropiskt ut. Som ett paradis. Det ar svart att inse hur vackert det ar har, efter alla fina strander man har sett pa resan. Hade jag kommit direkt fram Sverige och hit hade jag formodligen dott av chock. 

Turister finns det gott om har, nastan uteslutande asiatiska, och i princip inga vasterlanningar alls.  Vid stranden ar det fullproppat med barer, restauranger och hotell i olika prisklasser, och vi bor verkligen mitt i smeten. Men det verkar anda som att det blir en relativt lugn vistelse har. Snart ar det jul! 

Skriver snart igen.