Seniorliv
Efter den pulserande nattlivson Phi Phi, bestamde vi oss for att aka till Ko Lanta som ligger nagra timmars batfard darifran. Det var ett betydligt lugnare stalle som vantade. Och lugnt har det varkligen blivit. Det vi har gjort kan sammanfattas ratt sa snabbt. Atit, sovit, last, last och last. Och varit sjuka. Jag blev riktigt sjuk en dag. Med hog feber, magsjuka och frossa lag jag inne i en bungalow i 30 graders varme. Det ar inget jag vill gora om. Nu ar det battre. Men nu ar vi mattligt trotta ensamheten som blir mer pataglig for var dag. Vi behover liv! Se manniskor! Blinkande lyktor!
I morgon tar vi en bat till Ao Nang. Skriver mer daifran da det forhoppningsvis har hant nagot vart att beratta.
I och for sig. En sak som ar ganska rolig, eller rolig och rolig, ratt sa jobbigt egentligen, men dar vi bor ar vi standigt omringade av djur av alla dess slag. Hastar, hundar, katter, krabbor, kackerlacker, grodor, rattor (!), mygg, myror och gud vet vad. Hundarna ar varst. De ligger helt utslagna pa dagarna och bara sover. Men pa natterna harjar de runt, helst just utanfor var veranda och skaller och ylar som galningar. Ja, varsta vargkomplexen har dem. Det ar faktiskt inte riktigt klokt. Katterna gillar jag inte heller. Pa min sjuka dag, mitt i min feberyra reser jag mig upp fran sangen for att ta en nypa luft. Jag oppnar dorren och da kommer det en liten svart kattunge utan svans gaende mot mig och vaser som aldrig forr. Ett helt vedervardigt ljud som jag inte trodde att en kattunge var kapabel att fa fram. Helt oradd borjar den galoppera mot mig. Jag forsoker desperat stanga dorren men det gar knappt. Troga javla dorrhelvete. Med radsla for mitt liv lyckas jag tillslut stanga den precis innan katten nar fram. Jag pustar ut och gar och lagger mig igen. Katten forsatter att vasa och vanka av och an utanfor dorren tills jag slutligen somnar.
Anna tror mig inte, hon sager att det var febern. Men jag vet att det hande pa riktigt.
I morgon tar vi en bat till Ao Nang. Skriver mer daifran da det forhoppningsvis har hant nagot vart att beratta.
I och for sig. En sak som ar ganska rolig, eller rolig och rolig, ratt sa jobbigt egentligen, men dar vi bor ar vi standigt omringade av djur av alla dess slag. Hastar, hundar, katter, krabbor, kackerlacker, grodor, rattor (!), mygg, myror och gud vet vad. Hundarna ar varst. De ligger helt utslagna pa dagarna och bara sover. Men pa natterna harjar de runt, helst just utanfor var veranda och skaller och ylar som galningar. Ja, varsta vargkomplexen har dem. Det ar faktiskt inte riktigt klokt. Katterna gillar jag inte heller. Pa min sjuka dag, mitt i min feberyra reser jag mig upp fran sangen for att ta en nypa luft. Jag oppnar dorren och da kommer det en liten svart kattunge utan svans gaende mot mig och vaser som aldrig forr. Ett helt vedervardigt ljud som jag inte trodde att en kattunge var kapabel att fa fram. Helt oradd borjar den galoppera mot mig. Jag forsoker desperat stanga dorren men det gar knappt. Troga javla dorrhelvete. Med radsla for mitt liv lyckas jag tillslut stanga den precis innan katten nar fram. Jag pustar ut och gar och lagger mig igen. Katten forsatter att vasa och vanka av och an utanfor dorren tills jag slutligen somnar.
Anna tror mig inte, hon sager att det var febern. Men jag vet att det hande pa riktigt.
Kommentarer
Postat av: My
hahaha!! Jag kan tänka mig scenariot. Kattungar är så territoriella. Aggressiva. Skum myt om att de är mysiga och så.
Postat av: Virre
Och du som har lite ont av katter och hundar, kan inte vara speciellt kul! Men historien låter ju ganska rolig, kattungar uppfattas ju oftast som harmlösa ;) Puss
Postat av: Sprack
Tänkte jag skulle vara lite sympatisjuk så nu har jag legat dödssjuk med influensa, huvudvärk, hosta och 39 graders feber i två dagar. De mardrömmarna man har går inte av för hackor, vaknade i en plaskeblöt säng och trodde att jag var inlåst i en källare! Det har inte uppenbarats några galna kattungar ännu dock. Bara min ömma moder som är här och pysslar om mig.
Trackback
