Andrea D.

Idag har varit en jädra effektiv måndag. För att vara mig. Jag har:

*Bokat frisörtid.

*Bokat en tripp till Stockholm.

*Sökt lägenheter. (Jag hatar boplats. Hur ska jag egentligen göra? Hjälp mig!)
*Skrivit ett kort tal.
*Pratat en snabbis med Mylen och fått den roligaste nyheten på länge....trumvirvel.... Hon ska flytta hem igen!
*Skickat ut ett litet meddelande om eventuell kräftskiva på landet. Lutar åt första veckan i sept.

*Slängt kläder.

*Bloggat. Wööööhhh!


Godnatt.

Jag märker att så fort jag tar pauser från att skriva någonting, vad som helst, så har jag otroligt svårt att komma igång igen. Något så simpelt som att skriva en liten lapp blir plötsligt ett helt projekt. Det står verkligen still. Jag blir lite orolig inför den kommande hösten då det blir studier för min del. Hur skriver man en tenta nu igen? Och jag som inte gjort annat än att skrivit hemtentor de senaste tre åren.

Skriv mer. Läs mer. Öva mer.

Jag hade egentligen tänkt skriva om helgen i Halmstad för några dagar sedan, men som vanligt så får jag aldrig ändan ur. Men nu när jag väl sitter framför datorn och skriver blir jag irriterad över att tydligen bara har det värdelösa programmet Wordpad att skriva i. Merde! Hur får jag tillbaka Microsoftword? Måste jag ladda ner det från la internet?

Hur som helst hade jag en väldigt rolig helg. Var ute och åt på fredagen, efter det hyrde vi vad som kan vara den bästa filmen som har skapats. Underbar. Vad filmen heter behåller vi för oss själva tror jag. På lördagen var vi på stan och kolla runt i affärer och fikade. Det ösregnade men var riktigt mysigt ändå. Bubbel och rosé inhandlades på systemet och sedan var vi good to go. Lördag kväll var hur skoj som helst. Fest hos Lina och efter det uteservering och drinkar. Och sist men inte minst blev det ett kärt återseende på Donken.


Jag blev en smula nostalgisk. Saknar mina tjejer. När ska ni flytta till Göteborg? Do it! Do it now!










Jaha, planerna var att lägga ut fler bilder, men det tog ju ett år per bild så det får räcka med de här.

Alltså, det här med mode. Jag måste säga att det är otroligt intressant och roligt med mode och kläder. Jag är alltid uppdaterad på de allra senaste trenderna och jag vet oftast vad som gäller även nästa säsong. So far so good. Men tyvärr är det så tråkigt att det inte finns någon som helst antydan till "kunskap om mode" i min klädstil. Knappt ett spår. Jag går runt i svartalegging/vitaconverse/svartjacka varje år. Alla år. Det enda som ändras på mig är hårfärger. Hår, ja, det är ett ämne som vi inte ska gräva djupare i just nu.

Sedan är det också självklart skillnad på de olika begreppen stil/mode/trender m.m. Jag tycker verkligen inte att man ska anamma varje trend som kommer. Det gäller att ha koll på vad man passar i och kombinera det med sin egen stil och så vidare. Och det är just det. Jag skulle verkligen vilja sväva ut, experimentera med kläder olika trender och stilar. Blanda hej vilt och verkligen ta ut svängarna. Det som hindrar mig?

Feghet.

Medge att det är ett riktigt tråkigt hinder.

På ungefär hälften av alla mina 335 taggade facebookbilder har jag på mig den här rödrutiga skjortan.

Alla känner väl igen den vid det här laget. Jag gillar den skitmycket, köpt på Lindex av alla ställen för över två år sedan. Grejen är att jag faktiskt väldigt sällan har på mig skjortan. Det händer bara då och då vid utgång men det är just där man blir fotad Känner man mig mest via facebook, så ges intrycket av att jag bara äger ett enda klädesplagg, eller kanske två. För då jag inte har skjortan, har jag istället den svarta långärmade klänningen med två fickor.

Även denna outfit känner vi alla till. När vi var uppe i Stockholm förförra helgen så hade jag först på mig den svarta, men ändrade mig efter halva kvällen och svidade om till den rödrutiga. Nu förstår ni hur illa ställt det är med fantasin. 

Så härmed avlägger jag ett löfte: Nästa utgång. Någonting helt annat.

Idag var jag äntligen på mitt första träningspass. Det var riktigt skojigt, men jäklar vad jag hade svårt med koordinationen den första halvan. Höger hand, vänster fot, snurra runt, hopp i takt. Jag skämdes faktiskt lite, men det gick bättre och bättre och när E-Types "Russian Lulleby" dundrade igång så satt det ganska bra.

Motivationen ska inte tappas, här ska schemaläggas.

Det är mycket möjligt att jag kan ha använt denna rubriken innan, den funkar till det mesta. Men idag passar den extra bra. I morgon minsann ska jag äntligen köpa mig ett träningskort. Efter mycket velandes fram och tillbaka för att hitta det billigaste alternativet blir det till slut ett 6 månaderskort, då jag förhoppningsvis blir student igen till hösten och får det ännu billigare. (Hoppas, hoppas) Mest sugen är jag på danspassen! Och box! Och yoga! ...


Eh, godnatt från en överkäck Andrea.



(Och Elin, även om detta inlägg är jäkligt kort, så är det ändå ett inlägg.....)

Vad ska jag blogga om?


Nöje?

Minnen?

Upplevelser?

Mina nära och kära?

Mode?

Framtidsvisioner?

Mer bilder?

Klagomuren?

Ska jag bli mer personlig?  

Nu är jag självklart fullkomligt medveten om att jag har en väldigt begränsad liten läsarskara. Men några tips vill jag allt ha.

Som jag har saknat er!

Vi diskuterade sinnesslöhet för ett tag sedan. Vad betyder det egentligen? Jag definierar ordet ungefär såhär: Sinnesslö blir man när man har tappat motivation och engagemang. Man ger helt enkelt upp och tar in det man får. Sväljer all information med hull och hår. Att leta upp något självmant har förlorat sin spänning, den som en gång i tiden var så stark. Detta fenomen har nu till viss del kommit till mig.

Jag sätter på TVn (om jag har tillgång till en sådan) och tittar på det som är på, men tröttnar ändå snabbt och zappar vidare. Efter några timmar brukar det sluta med att jag inte har sett klart ett endaste program, bara zappat omkring. Ibland händer det dock att jag kanske fastnar för någon serie, skit samma att jag inte ens följer den. Det är färgglatt och innehåller snabba klipp och pålagda skratt. Det är ju bra, då slipper man skratta också. Jag nöjer mig med det som inte kräver någon som helst tankeverksamhet. Bara ren och skär passivitet. Och trots att jag för det mesta inte har någon tv i besittning så känner jag mig helt skadad av allt trams som sänds nuförtiden. För av någon outgrundlig anledning får jag information om olika program, serier, melodifestivaler ändå. Jag blir så trött. Jag är som fångad i medias snuskiga grepp och det vägrar släppa taget om mig.

Samma sak när det gäller musik. Istället för att stå och gräva bland mina gamla skivor och lyssna på sådant jag verkligen älskar, sitter jag och nynnar med i Pokerface på radion om och om igen. Och nöjer mig med det. Hur fan blev det såhär? Är jag sinnesslö för att jag har börjat jobba? Kanske. Efter att ha jobbat åtta timmar blir man inte så sugen att sätta sig framför en 4 timmar lång film av Tarkovsky och börja analysera scener. En stor del har kanske också att göra med att skolan är färdig. Där tvingades man läsa, diskutera, ständigt vara uppdaterad och ifrågasätta saker. Hjärnan gick på högvarv. Ibland i alla fall. Nu vill jag mest ha lugn och ro när jag kommer hem från jobbet. 
  

Jag och bloggen har inte kommit så bra överens den senaste veckan. Det är mitt fel, jag har försummat min lilla blogg. Förlåt. Men det ska bli förbättring! Redan i morgon ska jag blogga om något med lite substans i. Hur som helst så lämnar vi i alla fall hela den här byxhistorien bakom oss. Tre inlägg var lite väl mycket. Enough is enough.