Andrea D.

Har sovit alldeles för länge, somnade halv ett och vaknade av att telefonen ringde klockan nio. Sen somnade jag om och vaknade återigen av att telefonen ringde halv elva. Det första samtalet var från jobbet och jag har nu lovat att jobba i fyra veckor i sommar. Bara fyra veckor! Det betyder att jag måste skaffa mig ytterligare ett jobb. Så nu borde jag verkligen sitta och fila på mitt CV, men istället tänker jag på vad jag ska äta för mat idag. Det lutar åt kycklingfilé som jag har i frysen. Synd att det tar en halv evighet att tina och in i ugnen och hålla på. Orka! Jag är lat.

Kul inlägg.

Okej, en sak måste jag ha klart för mig. Ju mindre jag tittar, letar och söker desto lättare blir det. Så varför lyder jag inte mitt eget råd? Jag blir trött på mig själv. Istället för att luta mig tillbaka och bittert konstatera att så är det, sitter jag och eftersöker sanningar jag inte alls vill veta av.

Nu får det vara nog.

Efter att en vän sa till mig att mitt signum var svarta kläder och vita skor, tänkte jag chocka med lite färg på kläderna. Eller ja, jag sträckte mig så långt att ha en färg som inte var svart, vit eller grå på koftan.

I morse hade vi redovisning som var lyckad och vi fick till och med beröm! Resten av lektionen var mycket intressant och jag tar verkligen tillbaka min klagan över hur tråkig föreläsaren verkat. Han är ju faktiskt suverän!

Jag och Lina hade även ekonomilektion idag och här kommer eftermiddagen i bilder:

           


Lina som vampyrzombie i filmen I am Legend:

   
Vampyr?              Lina?


Andrea som Brian i East 17:

Igår kväll såg jag ut som Rönnerdahl. Ni vet, "Rönnerdahl han skuttar med ett skratt ur sin säng" - Rönnerdahl? Jag gick ut i en nattsärk helt enkelt. Vissa tyckte det var fult, andra snyggt. Enligt mig så var det nog fulsnyggt.

Denna låten sjöng vi när jag gick på lågstadiet. Vi hade en fröken, Gunilla, som älskade att sjunga och spela piano. Detta resulterade i att vi sjöng för fulla halsar varje dag. I tre år. Gunilla fördrog psalmer och andra kristna låtar. Gunilla sjöng fruktansvärt falskt. Men vi älskade det. För att återkoppla till Rönnerdahllåten var det så att vi hade stora, tjocka sånghäften med bild och text i. Jag minns så väl bilden på Rönnerdahl när han skuttade upp ur sängen. En blek, tanig gubbe med en galen uppsyn. Och så nattsärken. Det är så jag minns mig själv från igår. Bortsätt från blek och tanig då.

Dagens grattis: Kosovo, egen stat idag!

Våren är på väg! Steg upp klockan nio idag för plugg och träning. Tentan ska vara inlämnad på fredag och jag har gjort klart två av fem frågor. Känns som om jag ligger i fas, men jag vet inte. Mylen och jag har suttit hela eftermiddagen/kvällen och pluggat, fikat och tjattrat. Mest tjattrat antar jag. Och skvallrat. En väldigt mysig dag, precis så som en söndag ska vara. Hela helgen har varit väldigt bra för en gångs skull. Fredagen innefattade en vända på stan (ett inköp gjordes!), plugg samt film på kvällen med en halvnyfunnen polare. Tradition? :)

En morgonpromenad gicks tidigt i lördags då jag tog dessa kort:

Kommande vecka blir intensiv, tenta och massa fix ska bli klart innan fredag. Men sen blir det paus! I två dagar innan ekonomiskiten sätter igång igen, huuuu....

Jag är trött på vädret! Det blåser och blåser och blåser. Varje gång jag går utanför dörren måste jag hålla hårt i mössan så att det inte ska flyga av. När kommer våren? Och lugnet? Lugnet efter stormen.

Idag var vi i alla fall och letade hattar till i morgon. För min del kunde det gått bättre, hittade en slags caesar/toga krans att ha på huvudet. Jag testade den när jag kom hem och fasades över hur fruktansvärt ful den faktiskt var. Kransen liksom gömmer sig i håret och det ser ut som att jag bara har väldigt platt, mörkgrönt hår. Jag hade visualiserat det på ett helt annat sätt. 

Mitt fina nya armband kom på posten idag! 



 En pyttebild på min "oufit"